En historia om en visa
2026-04-15
I början av 1600-talet skrev nederländaren Adrian Valerius visan O Nederland! let op u saeck. Det var en patriotisk kampsång om det sena 1500-talet, då Nederländerna var ockuperat av Spanien. Visan lever kvar än i dag och var bland annat viktig för den nederländska motståndsrörelsen under andra världskriget. Den handlar om mod, frihet och vaksamhet mot förräderi.
https://www.youtube.com/watch?v=vAzb2r-WCiA
Vid samma tid växte Martijn Frumerie upp i Nederländerna. Hans familj kom ursprungligen från Hainaut i Vallonien, i nuvarande södra Belgien, men hade flyttat på grund av religionsförföljelse. Vallonien var katolskt medan familjen Frumerie var protestanter. Familjen var välbärgad, vilket gjorde att Martijn kunde studera vid universitetet. Han blev så småningom prästvigd och lärare vid universitetet i Leiden. På den tiden behövde man vara präst för att kunna bli lärare.
Martijn gifte sig med Marie Francois. Av deras sex barn man känner till överlevde bara tre till vuxen ålder. Även i rika familjer var barnadödligheten hög. Marie gick bort i en svår förlossning 1631, varför Martijn gifte om sig med Elisabeth du Sar.
På den tiden var ekonomin i Nederländerna ansträngd och många sökte lyckan utomlands. I Sverige var kunnig arbetskraft eftersökt till de nya gruv- och bruksbygderna i Värmland, Närke och Östergötland. Utvandringen av smeder, kolare och hantverkare drevs av bristen på järnmalm och skog i Nederländerna, men också av att kalvinisterna inte hade samma rättigheter som katolikerna i sina ursprungstrakter.
Den 19 juli 1635 skrev Martijn på ett kontrakt med bruksägaren Louis de Geer för att arbeta som reformert predikant och skollärare i Risinge vid Finspångs bruk i Östergötland. Där skulle han hålla gudstjänster och undervisa den vallonska befolkningen. Med på resan till Sverige fanns även svärföräldrarna Bertrand du Sar och Cateline Thiebau samt sonen Jean, som då var två år gammal. Jean blev senare i livet borgmästare i Nora, och det är genom honom vi är släkt. Jean är vår farmors farmors morfars morfars farfar.
Med sig till Sverige hade vallonerna O Nederland..., och visan levde kvar i bruksbygderna under lång tid. År 1788 föddes Anders Ölin i Risinge socken. Som 18-åring skrev han en egen text till den gamla melodin. Den fick namnet Risingevisan och speglade hans tankar i sena tonåren. Visan inleds med orden: ”Ack Östra Götland och Finnespånga län...”.
https://www.youtube.com/watch?v=eFKyxHLQsa4
Vid samma tid levde Jeans sonsonsdotter, Birgitta Frumerie, vid Torsby bruk i Värmland. År 1822 befann sig värmlänningen Anders Fryxell i Finspång. I ett brev hem berättade han att han hört en så vacker melodi att han ville skriva en dikt till den. Han författade den första versionen av texten till sitt sångspel Wermlandsflickan – det är denna text som i dag är den första versen i en ny visa;
Värmlandsvisan som fick sitt stora folkliga genombrott 1846, när Fredrik August Dahlgren lade till låten i det populära folklustspelet Värmlänningarna. Dahlgren skrev då resten av verserna. Det är alltså via en nederländsk kampsång och vallonska utvandrare som Värmlands "nationalepos", Ack Värmeland, du sköna, kom till.
https://www.youtube.com/watch?v=kXPPMYyJl-g
